Header Image

ISABELLE KARLBERG

Mitt namn är Isabelle Anna Karlberg. (…eller kalla mig bara Bella, många vet inte ens om att mitt “riktiga” namn är Isabelle…) Född och uppvuxen i Stockholm, men är sedan 2015 delad husägare en bit ut på landet, med min sambo Filip. På denna plattform hoppas jag att ni ska kunna följa vårt livsprojekt i att renovera, möblera och dekorera vårt 119 km2 hem, med tomt. Jag vill dela med mig av mina tankar, tips och idéer under resans gång med allt vad det nu innebär med att vara 23 år och husägare. Tar även med Er in till mitt kök där jag alltid förbereder något gott att kunna ställa fram på matbordet. För det är ingen hemlighet, jag älskar Mat! Detta blir en plats för mig att samla alla mina små som stora projekt jag tar mig an. Jag vill säga att jag är en kreativ person, som alltid är ute efter att lära mig något nytt, förbättra och förnya. Drömmer om ett evigt skapande, tillsammans med personer som inspirerar och sedan får andra att inspirera vidare. Vi lär oss bäst av varandra, så dela gärna med Er av era kreativa tankar och idéer, låt mig få höra. För jag vill inte missa någon enstaka detalj!

Årets första lussekatter

Publicerad,

Igår var jag ivrig att åka och hämta vår Lilla älskling på förskolan, för hemma vankades det lussebulls-bak!
Men först och främst… hur fantastiskt gosig ser hon inte ut i hennes vintermössa. Älskar sådana mössor. Kanske inte dem absolut ”snyggaste” på marknaden, men oj vad mysig, varm och hon älskar den. Det gör självklart jag också, för hon ser inte minst väldigt go ut i den!❄️

Väl hemma skulle det visa sig om Lillan har samma intresse att spendera tid i köket som sin mamma. La förväntningarna på noll, men blev positivt överraskad över hennes tålamod. Det blir jag varje gång. MEN! Vi hjälptes åt att slänga ihop dagen innan det var dags för jäsning. Detta är varför bullbak i all form är min minst favoritsyssla, när man måste vänta på att degen ska jäsa. Det är det tråkigaste av allt, det är kul att baka, men att det ska bli ett avbrott innan själva utbakandet är så tråkigt…?

Så i väntan på degen, blev det förberedelser inför middagen. Så det blev lite non-stop mellan bak och mat. Här började Lillan tröttna… vilket var helt förståeligt. Hon ville hoppa ner från barstolen för att springa iväg och leka. ”Men!” som sagt… när man inte har sitt fulla fokus och uppmärksamhet för några minuter, så hör jag bara ett ”DUNS!” och jag ser henne ligga på rygg mellan två stolar i matrummet… Då har hon alltså lyckats klättra upp en av matstolarna och på vägen upp eller ner ramlat av. Hon blev självklart ledsen, men det gick över snabbt, så tror ändå att det gick bra. Men jag får ändå en sådan ångest, tycker inte om när hon slår sig… speciellt när man vet med sig att man inte har varit uppmärksam under tiden det händer.? Men sådant händer, jag vet att man inte alltid kan ha full koll.

Men lagom under tröstandet var degen färdigjäst och det var dags att baka ut lite bullar. Då blev det genaste lite spännande i stället och vi började tänka på något annat. Så med en pepparkaka i hand, julmusik i bakgrunden gick det bra att titta på när mamma rullade massor utav goa bullar som blev till kvällsfikat efter middagen. Det blev en riktigt mys-tisdag helt enkelt!?❣️

Vem är jag som inte fotar dem färdiga bullarna??? Dem blev ju så fina och goda! Men antagligen blev jag så ivrig på go-fika och sedan slänga in dem i frysen för att bevara dem så ”färska” som möjligt. x

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *