Till en början var jag osäker om jag skulle trivas i min gravida kropp.
Ska jag vara ärlig mot mig själv, så var jag inte det helt till en början. Antar att det är perioden innan den riktiga ”gravidmagen” börjar komma och man ligger mellan att se gravid ut eller osäkert ser ut som att man kan ha tagit en eller två bullar för mycket på eftermiddagsfikat?
För mig handlar det inte om hur andra ser på en, vem som avgör om man har en gravidmage eller om man just har lagt på sig några extra kilon på kort tid. Vilket det än skulle vara så är det ingen annan som ska säga någonting om det.
Det är just, att det viktiga är att man själv ska hänga med och fortsätta vara stolt över sin kropp, att man ska vänja sig och se sin kropp på ett annat sätt, vara trygg och känna sig bekväm i förvandlingen som sker. För den vet man helt säkert att det kommer att komma, men kanske inte just vilka förändringar, inte heller i vilken takt och till vilken grad.
I veckan går vi in i vecka 26 av vår graviditet och jag börjar känna mig trygg och glad i min kropp igen. Det är ingen tabu att jag till en börjar var lite obekväm att magen var lite rundare än vanligt, höfterna blev en aning mjukare och att jag allmänt inte riktigt var nöjd med att inga kläder längre passade.
Men det har jag verkligen kommit över nu. Vilket känns mycket bättre, dags att fokusera på att det faktiskt växer något helt fantastiskt där inne och min kropp är otrolig som snyggt och smidigt anpassar sig efter detta.
Jag har insett att jag måste anpassa mig till förändringarna, jag är nu i stället glad över att ingenting passar i garderoben. Det betyder bara att bebis växer och min kropp anpassar sig efter det så att jag ska klara av att låta bebis växa ytterligare lite (mycket) till! Säger det ingen, detta är något helt fantastiskt! x
Senaste kommentarer