Mitt i detta härliga småbarnsliv, tror jag stenhårt på att försöka lite extra.
Man behöver den där vardagslyxen. JAG behöver den där vardagslyxen. Det är lätt att man sätter inte minst sig själv i andra hand, men även kanske det viktigaste av allt, kärleksrelationen med sin partner. Allt för ofta så tror jag att man fastnar lite i att man för tillfället bara ska finnas där som ”mamma” respektive ”pappa” förstås. Men man glömmer bort att man ska finnas där både för sig själv och som sambo/partner, Självklart är det inte frågan om att barnet ska sättas någonstans än först i prioriteringarna, men tätt där efter ska alla de andra relationerna komma. Tycker jag i alla fall.
Jag ska vara ärlig och säga att jag har glömt bort just det lite… inte minst mot min sambo. Jag känner att jag verkligen har fokuserat på att vara just Mamman i familjen och tagit ansvar i annat som kanske inte inkluderar att visa rätt mängd kärlek till min partner. Jag kommer på mig själv ibland…
Ni som har barn känner nog till det här man pratar om, den där ”extra energin man har” när det gäller ens barn. Hur trött man än är, hur grinig man kan vara en dag så låter man aldrig det gå ut över sitt barn. Trots att klockan är mitt i natten och man är så trött så att man knappt vet vad man heter, så orkar man gå upp och göra i ordning en där flaskan med mat, kasta upp barnet på axeln och gå fram och tillbaka i huset några gånger till dess att hen somnar igen. Den energin man hittar där och då, skulle man aldrig kunna tänka sig att man hade över innan man hade barn. Då krävdes det mycket för min del i alla fall.
Det är väl just den energin man (jag) behöver hitta för min partner ibland också. Även om man egentligen inte orkar kramas lite extra just då, eller vara på världens gladaste humör, så kanske man ibland bara får ta sig i kragen och ge med sig lite. Det krävs så lite. Senaste tiden har jag skämts lite över hur lite tid jag har gett min partner. Dags att fundera lite extra på just detta…
…men sen när man är detta så kallade småbarnsliv, så märker man att man verkligen uppskattar det lilla.
Igårkväll var det dags att ta till lite vardagslyx. En god middag med härlig stämning och något gott att dricka till. Det var något som jag verkligen behövde, eller VI behövde. Det var alldeles för gott och mysigt.
Jag älskar också att laga mat. Detta var i stort sätt det första jag laga som var något annat än halvfabrikat sedan Allison kom. Även om detta var något enklare och snabbare att tillaga så var det i alla fall lite kärlek bakom det. Det har jag saknat så mycket, att stå vid spisen en gång igen. Vi får se när jag får tiden och orken att göra det igen, men jag ska försöka lite till. Bara den stunden vid middagsbordet tillsammans gjorde mycket. Minst sagt välbehövlig! x
Det blev en Grön Sparrissoppa med Räkor och Vitt Vin.
Senaste kommentarer