Att sömnbrist skulle bli ett faktum när man gick in i småbarnslivet, visste vi redan om. Men hur pass hårt och till vilken grad kan man aldrig förutspå. Jag har aldrig tidigare haft problem med min sömn, egentligen inte med mitt mående i allmänhet heller. Men 7 månader senare som mamma, utan en ostörd natt och djupsömn, så har man kommit lite i obalans med den saken, Har sedan Allison kom sagt att hon har sovit bra på nätterna, har inte behövt gå upp ur sängen mer än 1-2 gånger per natt. Hon sover fortfarande hur bra som helst, men trots det kan man som förstagångsförälder inte slappna av ordentligt. Jag har dessa månader sovit så ytligt att jag nu börjar känna av det i knopp och kropp. Dålig sömn som har lett till yrsel och illamående, som i sin följd fått mig att tappa aptiten lite. Dåliga rutiner som gjort att jag många dagar i sträck kanske inte har fått i mig någon lunch. En ond cirkel som man snyggt brukar kalla det. En väldigt ond sådan vissa dagar.?
Jag märker en sådan stor skillnad när natten har varit bättre och jag har fått några timmars djupsömn i alla fall, när jag har tagit mig upp och fått i mig frukost, lunch och sedan middag. Då mår jag sååå mycket bättre! Men när jag inte har fått min sömn, med lite tur har jag fått i mig en slät kopp kaffe, sedan inte fyllt på med energi förrns SENT på kvällen när vi fått till en middag här hemma efter att Lillan har somnat för natten. Det är klart som f-n att kroppen inte orkar med. Hur som, så har jag bråkat med en kombination av stress, ångest, oro och illamående som ett resultat av detta. Det är bara så INTE värt det. Man har väl dock bara sig själv att skylla. Kanske en aning brist på kommunikation också med min sambo, där jag inte säger till och ber om hjälp i tid… Det är också en grej som har kommit med att jag blivit mamma. Jag har blivit ett kontrollfreak, ALDRIG i mitt liv varit det innan. Jag har tidigare alltid varit en sån som säger ”äsch”, ”det löser sig”, ”vi tar det som det kommer” o s v. Men nu… Jag nu ska ha koll på ALLT. Istället för att be om hjälp vill jag gärna göra det själv, fråga en extra gång och är gärna med hela tiden. Istället för att passa på att vila från ansvaret när jag har möjlighet. Men jag antar att det också är en faktor som tillkommer med mammalivet och mammarollen, tur är väl det på ett sätt. Men ibland bara så jobbigt…
Tror ni inte också, en dag när jag verkligen inte mådde på topp och jag hade misslyckats i rutinerna igen… att jag åker på magsjukan?? Jodå, klart att jag skulle få den också. Den varade som tur var inte så länge, bara under en dag. Men då höll jag på att tappa det t-o-t-a-l-t. Men som tur var kunde sambon komma hem och ta hand om Lillan och jag fokusera på att bli frisk och stadig igen. Världens bästa pappsi!❤️
MÅNDAGSSTATUS SÅHÄR LÅNGT:
Drömde en hel del i natt, vilket måste betyda att jag kommit in i djupsömn en stund? Vaknar med ett glatt humör med världens mysigaste dotter bredvid mig. Vi låg och myste en stund innan vi gick upp och började dagen. Lite bus innan vi båda åt lite frukost tillsammans, Hon sin favorit gröt, Mamman en mumsig smoothie och ett stort glas med vatten. Kroppen mår bra, fick i mig en bra portion med middag i går kväll också som även blev över till några matlådor till veckan. Vilket betyder att jag inte har några ursäkter att inte hinna med att få i mig lunch under dagarna. Solen skiner, snön fortsätter att smälta och jag känner att detta kan bli en bra vecka. Det är min inställning i alla fall, vilket bara det är en god förutsättning att det också blir just så!☀️??
Vill önska Dig en fortsatt fin måndag! x
Senaste kommentarer