Skola in ett blygt barn…

…kommer det att gå?
Efter helgen är det (äntligen) dags för inskolningen. Jag väljer att säga ”äntligen”, då jag är så nyfiken på hur det kommer att gå. Vill på något sätt få det överstökat, men samtidigt vill jag inte att dagen ska komma överhuvudtaget… börjar bli nervös, helt ärligt lite rädd. Rädd för att jag ska få separationsångest över att lämna henne i början. Lite rädd att känna så som jag gjorde några dagar efter förlossningen, när hon inte längre var inuti min mage utan utanför, längre ifrån mig. Men jag ska göra allt för att fokusera på en målbild som visar att det kommer gå hur bra som helst!?

Det värsta är väl att vi under det här första året inte har haft ens ett dygn ifrån varandra. Hon har alltid, som jag har nämnt många gånger, varit väldigt mammig. I kombination med att hon är väldigt blyg för de flesta andra vuxna. Vilket då har resulterat i att vi inte har vågat testa oss på att lämna bort henne för en barnvakt. Vilket är väldigt synd, i ärlighetens namn så tror jag att det är vi som har begränsat oss så mycket för att vi inte har velat chansa på att det ska gå bra. Dem små stunderna hon har varit utan oss så har det ju gått hur bra som helst… vi är egentligen bara helt ovetandes hur det skulle gå, bara för att vi inte ens har testat. Så att börja på förskolan kommer vara första gången som vi lämnar henne under en längre tid… vi får se om vi bara har oss själva att skylla när det är dags..?

Om några dagar vet vi exakt hur hon ställer sig till förskolan och nya vuxna att lita på, nya fina barn att leka med. Att det kommer vara andra barn på plats, vet jag kommer hjälpa mycket. Det märker man väldigt fort när man är i andra offentliga rum. Hon är väldigt intresserad av andra barn och lägger mycket fokus på dem och glömmer mycket annat i omgivningen. Så med lite tur gör det allting lättare och hon känner sig trygg och road i den miljön.

Det blir ju mycket att man googlar på ”Blyga barn” i samband med också ”förskola”. Slutsatsen tror jag får till att det bara gör dem gott. Det tuffaste kommer att vara lämningarna, tror jag. Jag ska inte säga för mycket, men det tror jag kommer var svårast för en annan. Men självklart, ska jag ha rätt inställning till det också. Dem där små känner av mer än vad man tror.❣️