Här ekar det tomt, eller det har åtminstone varit väldigt tyst…
Inskolningen av Lillan fortsatte och vi bytte taktik. Så senaste veckorna har jag återigen varit på stand by för att vara redo om det skulle bli för mycket för henne. Ena veckan som varit gjorde vi så att, jag och Lillan åkte tillsammans till förskolan, var där tillsammans i ca. 2 timmar för att busa och ha en rolig stund, innan vi tillsammans åkte hem igen. Detta för att hon ska få en positiv upplevelse och syn på förskolan, att det ska kännas tryggt och roligt att komma dit. Jag tror faktiskt att det hjälpte lite på traven där. Så veckan som varit nu, lämnade jag henne som vanligt på morgonen och pedagogerna upplever att det är små förbättringar i rätt riktning och att det kommer bli bra det här tillslut. Så nu ska vi köra på och se om hon har ändrat uppfattning. Det är segstartat, men jag tror att när hon väl ger med sig och erkänner för sig själv att hon faktiskt har roligt, så kommer hon inte vilja vara hemma istället. Denna vecka har hon sprungit in själv på morgonen för att börja leka, för att senare vid hämning knappt velat hoppa in i bilen för att åka hem. Även om hon varit ledsen under dagen till och från så är det verkligen stora framsteg från vid första inskolningen.?
Något jag tror också är svårt såhär i början, vad som kanske ligger mycket i att hon är grinig om dagarna till och från, är nog ovanan av det höga tempot och ljudnivåerna som det faktiskt blir. Självklart är det så med tanke på att det är många barn på samma plats. Menar bara att det nog kommer att ta en tag innan hon har vant sig vid det. Det är helt annat när man är hemma, hon kan gå undan och vara för sig själv när hon vill och känner att hon behöver, är det musik i gång så är det på sin höjd att det är hon och jag som sjunger och dansar till, inte 20 st andra barn. Men som sagt, det är bara en vanesak och det är nu upp till oss att vänja henne vid det. (Förutom hon själv med tiden hon går på förskolan).
Men jag har även bestämt mig för att passa på att hitta på saker, nytt och som innefattar lite fart, så fort som vi har möjlighet. Som i onsdags till exempel när Jag och Lillan åkte iväg med kusinen till Leo´s Lekland efter förskolan. Tänkte att hon inte skulle ha någon ork alls kvar efter en dag på förskolan, men ack så fel jag hade. Hon tyckte att det var SÅ himla roligt och hon sprang rund och klättrade som ingen annan. Har verkligen lärt mig att sluta tänka att ”hon säkert är för liten för det…” osv. för detta var verkligen hennes grej! Det var inte sista gången vi åkte hit kan jag lova. Perfekt tid att åka efter förskolan också så länge jag inte har något jobb, så att man kommer iväg vid 14 när det flesta andra familjer fortfarande är på jobb/skola. Måste komma på fler saker att hitta på med henne innan det är dags att själv börja jobba igen… för det börjar bli läge för det nu…??
Det också… mina mammadagar är slut och det har ju varit aktuellt för mig att börja söka jobb nu ett tag. Men jag har då inte haft någon möjlighet till att göra det, nu när inskolningen inte har gått så smidigt. Så allt vad gällande det har bara förskjutits och jag har inte kunnat stämpla för att få in någon inkomst. STRESS. Det är självklart ett eget val jag har tagit, självklart skulle det ha löst sig med förskolan om jag var tvungen att jobba. Men det har inte känts rätt, vill att det ska kännas bra innan jag lämnar henne under längre dagar. Så inte förrns idag skulle jag kunna säga att jag känner mig redo att bli arbetssökande på riktigt. Nu har jag inga ursäkter, jag är tillgänglig för en ny utmaning! Rädd, nervös men väldigt förväntansfull… vad ska det bli av mig..? x
Senaste kommentarer