Header Image

ISABELLE KARLBERG

Mitt namn är Isabelle Anna Karlberg. (…eller kalla mig bara Bella, många vet inte ens om att mitt “riktiga” namn är Isabelle…) Född och uppvuxen i Stockholm, men är sedan 2015 delad husägare en bit ut på landet, med min sambo Filip. På denna plattform hoppas jag att ni ska kunna följa vårt livsprojekt i att renovera, möblera och dekorera vårt 119 km2 hem, med tomt. Jag vill dela med mig av mina tankar, tips och idéer under resans gång med allt vad det nu innebär med att vara 23 år och husägare. Tar även med Er in till mitt kök där jag alltid förbereder något gott att kunna ställa fram på matbordet. För det är ingen hemlighet, jag älskar Mat! Detta blir en plats för mig att samla alla mina små som stora projekt jag tar mig an. Jag vill säga att jag är en kreativ person, som alltid är ute efter att lära mig något nytt, förbättra och förnya. Drömmer om ett evigt skapande, tillsammans med personer som inspirerar och sedan får andra att inspirera vidare. Vi lär oss bäst av varandra, så dela gärna med Er av era kreativa tankar och idéer, låt mig få höra. För jag vill inte missa någon enstaka detalj!

Så vart Börjar man?

Publicerad,

Hur kommer man tillbaka till rutiner efter julledighet?

Kanske framför allt efter snart 6 månader av mamma ledighet???? Jaa Lillan är snart 6 månader, vilket betyder att jag har varit hemma minst lika länge…

Jag känner att vardagen har kommit i sådan ofas. Speciellt gällande kosten för egen del. Man fokuserar mest på att Lillan ska följa sina rutiner (så gott som det går) och glömmer bort att man själv ska äta och se till att kroppen mår bra. Just nu tror jag att den mår allt annat än bra. Känner mig så slö, ryggen värker som den aldrig har gjort förut och jag är tröttare än någonsin. Jag hatar att känna mig såhär. Om jag får säga det själv, så har jag mer eller mindre alltid haft en fysisk stark kropp. Inte alltid så stark som jag har velat vara, men så pass så att jag kan ta mig igenom vardagen utan problem, Varit så nöjd att det oftast har varit så. Har alltid gillat att laga mat, vilket har hjälpt till att hålla en bra och varierad kost.

Men nu känner jag bara, bläää.
Ingenting är speciellt roligt. Har aldrig varit obekväm i min kropp och aldrig brytt mig om hur den ser ut, det gör jag inte nu heller så det är inte det som spelar roll. Det är hur man känner sig och mår inuti. Gällande det så är jag (vad jag försöker säga) inte där jag vill vara. Jag vill känna mig stark igen.

Steg ETT för mig är kosten. Jag vet att det är grunden till mitt måendet. Sedan kommer det att röra på sig. Alla kroppar är olika. Men jag vet att det är vad min kropp mår bra av. Eftersom att jag vet hur jag brukar må, så vet jag även vilka medel och träningsformer som passar min kropp. Så det är ingenting att har skylla på, än att bara börja. Det enda kortet jag kan dra är att jag har en bebis att ta hand om, som tar all min tid. Men hur länge jag kan surfa på den ursäkten?
NÄDU, 6 månader av att inte göra någonting åt sig själv får räcka. I alla fall om kroppen själv får bestämma, för den brukar väl ha ganska rätt om jag inte missbedömer…

Vart ska man börja då?
Vad sägs som lite längre promenader med vagnen, några enkla övningar medans Lillan sover sina naps, samt lite mer planerad kost?
Jaa, vi börjar där. Små steg i rätt riktning brukar göra under. Xx

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *